måndag 23 maj 2011

Om du undrar varför, så kommer förklaringen.

Allting handlar om just dig, jag vet med all säkerhet att du kommer läsa detta. För jag tror du har frågor som jag vet svaret på. Eftersom du har försökt kontakta mig på alla möjliga sätt, så vill jag berätta att jag lever (om du ens bryr dig). Men jag har inte någon som helst lust att svara dig eller ha någon kontakt med dig. Men jag skall ifall du inte förstått förklara varför, du var en av mina bästa vän fram till juli 2009 då allt förändrades och du även blev min bästa pojkvän. Vårt förhållande var upp och ner, det kan jag inte förneka. Men för mig var du mitt allt, du var min andra hälft. Jag tänker inte dra upp en massa bra minnen i det här, för du vet också vad jag menar när jag säger, bussresor, Öland, mm.. Men 1 augusti 2010 så förändrades allting, åt det sämre för min del. Du träffade en ny och dumpade mig på sms och jag var utspelad ur leken. Du betedde dig som ett svin och svarade varken när jag ringde eller smsade. Efter ett tag gjorde du det, med sms där du talade om för mig att jag var svartsjuk, en fitta, äcklig, ful, tjock och totalt jävla meningslös. Men vet du, det var inte det värsta av smsen, det som tog hårdast var nog att "Nu är jag singel och fri, det skall bli så jävla skönt att slippa dig." Men ändå. Fine, jag kunde ta det och det var även någonting jag berättade för dig. Minns du vad jag sa? "Om du inte är lycklig med mig, så hoppas jag att du blir det med någon annan. För jag vill se den jag älskar lycklig och kan inte jag ge dig det du vill ha så hoppas jag du finner det på en annan väg". Jag stod fast vid mitt ord och jag la mig heller inte i ditt nya förhållande. Du ringde mig och bad om råd för hur nu skulle få det att fungera i olika situationer. Jag hjälpte dig, så att ni fick det bra, det gjorde jag för att du var min andra hälft, du var som en bror för mig. Jag tacklade mig igenom en hård period för dig, för att jag trots allt inte ville släppa taget om dig. För jag har aldrig älskat någon människa så högt på jorden, jag tror inte du förstod hur hårt det tog att sitta och hör den person man älskar prata om sin flickvän och deras förhållande. Men jag accepterade det, för då var du trots allt lycklig med henne. Tiden gick och så småningom började vi träffas och ta en kaffe då och då, visst det kändes sjukt jobbigt, men du fanns inte längre så intensivt i mina tankar. Jag började nästan kunna acceptera att du var som en vän för mig. Jag vet att du kommer att hata mig om din flickvän läser detta men du DET GER JAG FAN I. Efter några gånger när vi träffats bakom din flickväns rygg så berättade du för mig att du fortfarande inte släppt mig och att du fortfarande hade känslor kvar för mig. Vilket ett skört hjärta går igång på och åter igen satt jag på samma ställe som när du lämnade mig den där dagen i augusti. Övergiven, ensam och utan svar på varför.. Tiden gick och jag fortsatte att acceptera och lyssna på dina/era problem, det blev som en vardag för mig att sitt och lyssna på din uppdatering om ert förhållande. Jag lovade dig dyrt och heligt att jag aldrig skulle förstöra något, jag ville se min andra hälft lycklig. Men tiden gick, jag kunde verkligen inte släppa dig och ert förhållande var svajigt. Du kom till mig en kväll när jag skulle ut på krogen med Erica, du är inte kille som är otrogen, det vet jag mycket väl. Men den kvällen hände något som din flickvän troligtvis inte kommer uppskatta om hon läser här. Men åter igen DET GER JAG FAN I. Du och jag var som förr, vi hånglade och du frågade om till och med om vi skulle knulla, vilket jag sa nej till. Du lovade mig guld och gröna skogar och hyllade mig med lovord som att du älskade mig, saknade mig osv.. Åter igen, jag föll dit till den person som jag älskade mest av allt, min andra hälft. Du lovade mig precis som du gjorde med henne den där dagen i augusti att du skulle lämna henne dagen efter och sen komma tillbaka till mig. Sagt och gjort, du gjorde slut med henne dagen därpå och du var så lycklig och skrev till mig att nu var det bara du och jag. Återigen, jag var så dum och trodde på dig.. All min kärlek varade ungefär 48 h innan käftsmällen kom då du skickade sms och sa att du inte kunde göra så här mot henne. Det var då jag ville hata dig mest i hela värden, jag upplevde återigen den förbannade dagen i augusti. Det var då jag bestämde mig för att du kunde dra åt helvete på ren svenska och det skrev jag också till dig, jag skrev precis som så att "jag vill inte att du kontaktar mig mer, ring inte sms inte. Det gör ondare att ha dig i mitt liv än vad det gör att inte ha dig i mitt liv. Du har sårat mig tillräckligt nu". Livet fortsatte ett tag och jag jobbade på, det var slitsamt men det gick ändå. Det var ändå sköna, bra dagar. Sen kom telefonsamtalet en dag, då du ringde och grät i mitt öra och bad om ursäkt för allting du någonsin gjort mot mig och berättade även den här gången att du älskade mig. Du bad mig på dina bara knän om att få mig tillbaka som i alla fall som en vän. Efter många om och men, så okej jag gick med på det, jag kunde inte neka en person som grät så otroligt för att ha mist mig. Du kallade mig din syster och du sa att jag var ditt allt. För en gångs skull i ordningen så accepterad jag på något sätt att du ändå var min vän trots allt. Jag sa till dig att jag var glad att du fanns i mitt liv på något sätt, även om du inte var min partner så visste jag ändå att du fanns där som min vän och stöttade mig. Vi pratade på i vanlig ordning och din flickvän kom inte lika ofta på tal längre, eftersom att hon trodde att jag var utspelad ur leken och jag hade även bett dig om att tagga ner snacket om henne, vilket du för en gång i ordningen accepterade. Tiden gick och helt plötsligt en morgon när jag vaknade hade jag fått ett sms av dig där det stod att "jag har dumpat sara nu" varav jag svarade "ÄNTLIGEN!". Det var inte en minut försent och helt ärligt skiter jag i om hon läser detta och om hon blir frustrerad eller rentav lycklig över att hon ändå lyckades. Jag ger dig all den glädje du kan få av detta blogginlägg och jag ger FAN i om du tycker att det är jobbigt. För din smärta är 0 = vad jag har stått ut med under snart ett fucking år. Åter till ämnet, vi träffades efter det att du gjort slut med henne och vi inledde någon slaggs relation, även om den till största del handlade om ett bra sex så var det även känsla i det. Du sa även den här gången att du älskade mig och att vi möjligen skulle försöka på nytt, problemet var min mamma och din pappa och våra vänner. Eftersom att vi dillat fram och tillbaka så hade inte mina vänner något till övers för dig och du har snackat skit om mig till dina vänner så givetvis hade de heller inget över för mig. Min mamma däremot hade fått acceptera mitt val av partner i det fallet även om hon hade hatat det. Och jag hade egentligen inga problem med din pappa, det var nog han som inte tyckte om mig. Men det är något jag accepterar, jag är speciell och alla människor behöver inte tycka om mig heller. I alla fall, nu tappade jag tråden igen. Efter detta så umgicks vi med dina och mina vänner och försökte få dem att inse att det var du och jag igen och att vi tyckte om varandra och vi tillbringade en helg tillsammans på Elmia och sen på crusingen med gamla vänner och bekanta. Det var en bra kväll, tills du yttrade dig om att du träffade mig första gången efter det att du dumpat henne bara för att få ha sex. Dagarna rullade på efter det också och två veckor senare skulle vi på crusing igen med samma gamla människor, då du även tagit upp kontakten med henne igen ditt ex. Du ringde mig i ren frustration och sa att hon hade frågat om hon fick hänga med också, då du fixade in henne i din pappas bil. Planerna förändrades den veckan som kom i och med att din far bestämde sig för att inte åka. Lördagen kom och jag hade fixat allt och en timme innan tåget skulle gå så skickade jag dig ett sms då du var med henne och frågade dig rakt ut om du verkligen ville att jag skulle komma. Då jag fick till svar att "det kan bli lite jobbig stämning med både henne och dig på samma ställe" Varav jag frågade vad du menade med det, då jag fick till svar att "är det inte bättre vi ses på måndag så slipper jag bråk" något i stil med det i alla fall. Då jag svarade dig "eller så drar du åt helvete" då du svarade att "man kan inte alltid få som man vill" då mitt svar tillbaka blev något i stil med "det är ingen annans än ditt fel att det är såhär. Det är ditt fel att jag och Sara inte vill träffa varandra, ingen annans. hoppas det var ett skönt knull" varav du svarade att ni inte haft sex typ. BULLSHIT! Efter detta pratade vi inte på en hel vecka och jag såg även bilden på henne hemma hos dig i en "raggarklänning" (åter igen, det är inte påsk året runt). Då förstod jag, att hon ersatt min plats i bilen. Det var då jag bestämde mig för att inte över huvudtaget svara om du så försökte kontakta mig. Efter en vecka skickade du ett sms till mig och frågade om någon jävla Iphone du hittat för 5500 och ifrågasatte hur bra telefonen var eller något shit. I det läget kände jag spontant, att jag skiter i om du köper en bongotrumma och försöker tel epatera med eller om du köper en Iphone, vilket jag fortfarande tänker. Men på ett sett önskar jag nästan att du köpt en Iphone och att den gått i 1000 miljoner bitar. Åter igen till berättelsen av mitt kära liv. I alla fall så ringde jag din bror häromdagen för att önska honom grattis på födelsedagen. Då jag smidigt men bestämt "trodde mig veta" att du och Sara var tillsammans. Jag sa smidigt och gott att "jag såg på Saras facebook att hon älskade någon men inte kunde säga vem det var, jag vet att hon och Arne är tillsammans igen." Varav din bor berättade hela den fina långa berättelsen, vet du va? Jag älskar när man låtsas om att veta något som man egentligen inte vet. Men åter igen, 3 gången gillt! Jag fick ÅTER IGEN bekräftat att du är ett svin och kommer alltid att vara ett svin. Du och jag kommer ALDRIG hör du det, denna gången är det ALDRIG och det är förgått, prata med varandra och jag kommer inte hälsa på dig, även om jag så skulle gå förbi dig. Du är skiten och snorloskan på marken, som inte ens är värda att trampa på. Så jävla vidrig och patetisk är du! Hoppas din FLICKVÄN läser detta, du tamejfan inte värd att få ha henne kvar. Hon är värd så jävla mycket bättre än den skit du ger och kastar på dina nära och kära och folk kring dig. Jag vet att även hon kommer finna någon som kan ersätta dig, din patetiska jävla idiot.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar