Livet.

Det känns som att det inte kommer bli någon regelbunden skrivning utav mig men va fan.. Ingen vet ju typ om att jag har en blogg men nu hade jag tänkt lägga ut den. Men jag skriver inte för att jag vill att folk ska läsa eller för att folk ska ha sina åsikter hit och dit, jag skriver för att jag själv behöver det.

Inatt var det en pissig natt.. Min pojk var här och helt plötsligt kläcker han en sak som jag aldrig kommer att glömma, det var som ett hugg i hjärtat. Jag tänker inte säga vad, men det kom in på det här med mina gamla blogginlägg här nere, med min fd bästa vän. Men av vissa skäl har jag fått ta bort de för att jag ska kunna lägga ut min blogg.Jag saknar tiden då allt var bra mellan oss, jag önskar att varken ja eller hon gjort som vi gjort. Men ingenting går att göra ogjort när det gäller det här.. Hon hatar mig men jag kommer aldrig få veta vf.. Sure jag har mina vänner som jag har idag och jag älska dem. Min isbjörn var här ikväll och jag älskar dig så otligt vännen! Det finns inte ord för det tjejen! Du är helt klart bäst. <3

Ibland känner jag att jag behöver skriva, kanske är det ointressant för de som läser (om det nu är någon) men det gör inget. Huvudsaken är den att jag får lätta mitt hjärta.

Jag gjorde ett test på Fb idag "skulle du kunna vara otrogen?" Svar : "Du skulle kunna och har gjort det förr.. Men ditt samvete dödar dig. Du kan absolut tycka om någon, kanske till och med älska någon. Men du är lite rädd för ett fast och stadigt förhållande. Rädd för att du ska bli bedragen och lämnad ensam. Därför vänder du på steken helt utan anledning och gör det som DU fruktar mest att bli utsatt för. Lär dig att lita på känslor. Du förtjänar det"

Det stämmer så jävla väl, det där med "rädd för att du ska bli bedragen och lämnad ensam" det finns ingen värre känsla! Jag hatar ensamheten! Nu tror säker du som läser detta att jag är någon slags emo eller något som sitter här och skriver att jag hatar att vara ensam, men det skiter jag i. Skapa inte en uppfattning om mig förrän du känner mig. Sanningen är den iaf, det finns inget värre för mig än att bli ensam, att någon lämnar mig.. Det kan handla om både vänner och om kärleken, jag kan inte beskriva hur den kännslan känns. Det går verkligen inte! Ja jag är livrädd för att bli bedragen att någon skulle vara otrogen mot mig, för det är i princip det alla har gjort, de har lämnat mig på det sättet. Med en annan flicka i hand.. Och ja det har verkligen hänt att jag gjort det som fruktar mig mest, jag har varit otrogen, men det är lite självförvollat också. Visst det sägs att man inte ska skylla ifrån sig en otrohet, men va skulle du göra i en sits där du blir nertryckt varje dag eller i ett förhållande där du känner att den andra perssonen bara sviker dig? Det finns många sorters lösningar, men jag kände att det var något jag ville på den tiden. Visst det har fått mig att må dåligt och det är inget jag vill göra om. Never! Men det var det jag kände då. Det var något jag behövde.
Och nej jag kan inte lita på känslor, för de känslor jag fått av andra de har alltid lett till något dåligt. Jag litar inte på killar, för de är de som förstört mitt förtroende, mitt hjärta. Men det är Mr A som utan att han vet om det lappar ihop mitt hjärta bit för bit och bygger sakta men säkert upp mitt förtroende för killar igen. Lova mig en sak, svik mig inte. En gång till och det är sista gången jag ser kärleken. <3